Människan och platsen. Några anmärkningar om Katarina Frostensons författarskap

Abstract

I Katarina Frostensons författarskap är förhållandet till platsen ett av de centrala och mycket problematiska teman. Författaren beskriver och analyserar platsen på olika sätt och hon betraktar ofta platsen inte som objekt, utan en levande organism, som man kan samtala med, som framkallar minnen och känslor. För Frostenson har platsen sin identitet för den är själsavtryck. Det är först i mötet med platsen då det talade jagets röst får sitt utrymme och sin verbalisering.Attitude towards space in a literary work is one of the two central and very problematic themes in Katarina Frostenson’s creative activity. The author introduces and describes the place in different manners and usually treats it as a living organism that one can engage in dialogue with; one that evokes memories and releases emotions. For Frostenson the place has an identity because it is the mirror of the soul. Only in contact with the place words are born and the real, inner voice of the lyric subject is released.